Det känns underbart att kunna säga, att om tio dagar befinner jag mig på den platsen där jag känner mig mest hemma. Där hjärtat är på plats. Jag har alltid, varje sommar längtat dit, men i år är det något annorlunda. Längtan är större än vanligt. Kanske beror det på allt jobb och allt annat runt omkring som gör att jag verkligen behöver en semester ifrån allt. Och då menar jag verkligen allt.
jag ser fram emot att träffa hela tjocka släkten, både min och min mans. men jag ser även fram emot lata dagar vid vår pool. Och jag hoppas innerligt att det blir många sådana dagar.
Jag ser även fram emot de sena kvällarna ute på stan på något fik, att dricka en öl eller två och bara njuta av sällskapet. Men allra, allra mest ser jag fram emot att träffa alla barnen - mina små kycklingar. Längtar efter dem något så oerhört. Under året som gått så har två st hunnit komma till världen och de har jag ännu inte träffat. En av dem blir ett år i september. Den andra är bara 5 månader. LYCKA att träffa de små liven.
Nu är jag på jobbet som vanligt, morgonkaffet är strax uppdrucket och jag ska börja jobba. Det är mycket kvar som ska göras, men jobbet rullar på och med min hjälpreda så fixar vi allt galant.
Förhoppningsvis går chefen med på att jag jobbar endast veckan ut och att jag sedan får gå på semester. Eftersom tjejen som ska ersätta mig redan har börjat lite smått och hon har lärt sig det mesta, så borde det egentligen inte bli några problem. Så idag ska nog ta ett snack med bossen och kolla med honom om det är okej.
Jag hoppas verkligen att han säger ja. För jag är så himla trött och stressad att det inte finns. Då jag ler, ler jag bara en fasad. Jag orkar snart inte hålla uppe fasaden. Mest av allt vill jag bara sova bort flera veckor. Men då missar jag så mycket. Jag kämpar och kämpar, in i det sista om det är så. Men nu känner jag verkligen att det tar stop. Jag har inte mycket energi kvar till annat. Träningen går inte så som jag har tänkt mig. Jag går dit, men det känns inte riktigt så bra som det gjorde för nån vecka sedan. Allt det beror på att jag är så himla trött. Hur mycket jag än sover så är jag trött. Kroppen skriker efter semester. Snart går jag in i väggen och jag kan inte ta det lugnt. Det finns inte tid för att ta det lugnt. Det är hur mycket som helst som ska bli klart innan jag åker iväg. Så egentligen borde jag sätta fart nu!
Kommentera