Imorse när jag steg upp tänkte jag - detta kommer bli en bra dag.
Jag åker mot jobbet och min mobil ringer. Det är mamma. Mamma brukar aldrig ringa så tidigt på morgonen. Så hela magen vände sig på mig. Och jag visste direkt att det var något dåligt hon skulle berätta. Först tänkte jag på farfar. Men så var inte fallet. Det var något helt annat.
Dagen började inte riktigt som jag hade tänkt mig. Så nu sitter jag här på jobbet, dricket mitt kaffe och tänker på hur dyrbart vårt liv är. Jag tänker på att man ska värdesätta alla människor som betyder något för en, varje dag. För man vet aldrig när ens sista dag är.
Det är liksom ingen idé att tjura på någon, eller hålla avstånd från ngåon på grund av vissa småsaker. För det kan komma den dagen då man ångrar sig. Då man inte har tid att ställa allt iordning..
Så idag tänker jag på alla mina fina vänner, min släkt och min familj. Och jag tänker ge extra mycket kärlek till dem alla idag.
Livet är oförutsägbart. Vi vet aldrig när vår sista dag är. Därför ska man leva som om varje dag vore ens sista dag. Hemskt att tänka så, men så värt. Tycker i alla fall jag. Inte vill jag ångra mig sedan när det är för sent.
Men sen å andra sidan så är ajg glad att det är fredag idag. Det är helg om några timmar. Och denna helgen ska jag bara ta det lugnt. Jag orkar inget annat, och har heller ingen lust med nåt annat. Det enda jag ska göra är att jag ska åka in till stan och köpa ett par jeans, eftersom mina har gått sönder.
och kanske luncha tillsammans med älsk. Det var länge sedan vi åt på Kinarestaurang. Så kanske blir det av imorgon.
Och självklart ska jag åka upp till sjukhuset och hälsa på min farfar.
nej mina kära läsare, nu ska jag börja jobba. Trots att det blev en dålig start på dagen, så ska jag göra det bästa av situationen. Och jobba på så att dagen går snabbt så att jag kan gå hem och bara krama om min älskling.
Kommentera