God morgon tisdag. Sitter på jobbet och dricker mitt morgonkaffe i hopp om att vakna till. Men det känns hopplöst. Jag är sjukt trött idag.
Har sedan ett par dagar tillbaka funderat mycket - ja, det är något jag ofta gör. Men detta jag funderat på nu är något som har följt efter mig mer eller mindre hela livet.
Jag är alldeles för godtrogen. Jag tror att alla människor är snälla och har goda avsikter. Därför öppnar jag upp mig själv och väljer att vara så ärlig jag bara kan. Och jag tror hela tiden att denna människan tänker samma sak som jag - om att just vara snäll och ha goda avsikter.
Men sen visar det sig. Inte sådär pang bom, utan det kommer smygande. Så att man knappt märker det. Sen när man tänker efter lite extra, så inser man att det kanske inte var så som man tänkte.
Detta är något jag har varit med om vid ett flertal tillfällen och det verkar som att jag inte lär mig av mina misstag.
Men jag tror att jag nu har insett ett och annat.
Vissa människor förtjänar inte den omtanken och den respekten jag är villig att ge.
Efter att ha blivit mer eller mindre "Lurad" flera gånger har jag nu förstått att jag inte kan tro gott om alla människor. Det finns tyvärr de som är dåliga och så finns det de sällsynta som faktiskt är underbara.
Nu kör jag samma race tillbaka. Så som du behandlar mig, så kommer jag behandla dig. Du kommer undra varför jag har förändrat mig. Men det hjälper inte att fråga mig, för jag kommer inte svara på frågan. Det enda du ska göra är att titta tillbaka och se hur DU har gjort mot mig. För jag gör bara samma sak mot dig.Så får vi se hur det känns för dig.
Jag tror att det är bäst så. FÖr jag menar, jag har hellre ett fåtal nära vänner som jag vet inte har några andra avsikter än att vara just mina vänner, än ett flertal där jag känner att jag inte kan lita på dem.
De som är mina vänner, mina riktiga vänner, de vet. Men de som är ytliga, som kanske inte tänker på det som jag.. Ja, de kommer också så småningom få reda på detta.
För nu räcker det. Jag orkar inte bli ledsen och besviken fler gånger. Jag är vuxen. Jag är snart 30 år. VArför skulle jag lägga ner min energi på människor som inte förtjänar det ?
Nej, precis.
VArför ska det alltid vara jag som hör av mig först och påtalar att vi borde ses? Får ett ja, och sedan i sista stund avbokas träffen av den så kallade vännen. Nej,j ag orkar inte med sånt.
Jag håller mig till dem som jag bara kan ringa på dörren, eller bara öppna dörren och så är kaffet mer eller mindre klart. Det är DE vännerna som förtjänar min vänskap och respekt.
Punkt slut.
Kommentera